fredag 11 april 2014

Mattrastillverkning i vårsolen.

Den sista tiden har försökt få ihop material till en bred trasmatta. Jag blev förtjust i en gammal matta som finns i hembygdsgården i Jörn.
Vi har en två meters bred mattväv uppsatt i vävstugan , och den passar ju bra till ett sådant projekt.
Återstår bara att skaffa lämpligt material. Jag har sparat gamla urblekta lakan och andra tygbitar i akt och mening att väva mattor, men dom ska ju först förvandlas till trasor i lämplig bredd. 
Har prövat olika vägar att på ett rationellt sätt att få till detta material. Vill helst ha längre sammanhängande trasor, så jag slipper så många avbrott när jag väl sitter/står vid vävstolen. Därför börjar jag med att sy ihop lakanen till en tunnel, som jag sedan viker ihop och klipper i lagom breda remsor.

 Lämnar några centimeter som jag sedan snedklipper, så jag får de önskade sammanhängande längderna.
Men efter ett antal lakan, så värker händerna , och jag inser att det inte kommer att bli den mängd trasor jag kommer att behöva på detta sätt. 
Har inköpt en apparat för ett antal år sedan, som skulle revolutionera tillverkningen av mattrasor, men inte lyckats bli vän med den. Nu inhandlar jag nya blad till den tillhörande mattkniven och tänker ge den en ny chans.
 Men jag har nog inte den rätta tekniken, för trasorna blir väldigt hackiga och det skräpar förfärligt.
 Återstår att gå ut i solen och riva trasorna. Eftersom det både är en typ av styrketräning, när jag river åtta remsor på en gång samtidigt som jag solar, så behöver jag inte räkna med tiden det tar. Det blir ändå plus liksom..
För ärligt talat- hur ska en kunna ta betalt för allt jobb som det innebär att framställa en trasmatta - även om materialet är "gratis"? Kom fram till att jag behöver en timme för att riva och nysta upp 1,5 kg trasor. Av detta kan man väva ca 1 kvadratmeter. 
Men inte avstår jag från att väva mattor, även om det inte är "lönsamt" med företagsekonomiska mått mätt.
Att återanvända textilier till användbara inredningsprodukter, istället för att slänga dom, måste väl vara ekonomiskt om vi tar hänsyn till miljön?  Dessutom känner jag samhörigheten till mina anmödrar som av nödvändighet tog tillvara varje liten tygbit för att återanvända till dess den var alldeles uppnött.
Och inget blir ju så dyrt att det inte går att ge bort till barn och barnbarn...




Trendigare än någonsin med spink.

Sent omsider verkar de flesta ha upptäckt vitsen med att spara,lappa och laga. Kanske beroende på allt tal om krisberedskap? En annan som sp...