Armband med mera

Enklast att få användning för små bitar är det ju om man gör små produkter. Armband eller pulsvärmare är ju exempel på sånt som verkligen inte kräver stora bitar av material.

Är din favoritteknik vävning, så kan ett värmande armband vara ett lämpligt projekt. Med en blandning av fårskinn, läder och sidenband så får man en roligt resultat. Varpen kan vara lin eller mattvarp.

Tycker du att det är roligare att brodera eller sy skarvsöm så kanske dessa bilder kan inspirera.

Ann-Britts applicerade och pärlbroderade armband.

Pulsvärmarna är sydda av vadmal och fodrade med fårskinn. Tekniken kallas skarvsöm. Man skarvar alltså ihop små bitar med en passpoal mellan bitarna. De blir samtidigt en del i dekoren. Sömmarna som sys för hand, dras ihop ordentligt så det blir en aning zigzag-formad söm.

På helgens marknad träffade jag en som verkligen frossade i återbruk . Helen - inspiratören från Strömsund!

Roligt att se de små frivoliterade spetsblommorna få nytt liv på handleden.

Picknickfilt

Denna sommar deltar jag i två utställningar ( som har vernissage samma dag - 1 Juli) så jag har faktiskt känt mig lite splittrad. Har för mycket material och svårt att bestämma mig för vilket jag ska ägna mig åt. Men eftersom den ena utställningen har temat "Metalltråd och gamla spetsar", så tänkte jag på alla spetsdukar som mina anmödrar virkat och jag har haft liggande i skåpen.

Dom färgade fotlapparna i ylle från försvarets överskottslager har också legat länge i en låda och väntat på min inspiration. Med ett foder av ullteddy så blev det en riktigt fin picknickfilt.

Man kanske också kan använda den som pläd under kalla vinterdagar. Men dom vill man ju inte tänka på nu. Fast varje årstid har ju sin charm, och att ligga och mysa framför en brasa när frosten knäpper i stugknuten är inte heller så dumt.

Klackdynor av skinn

I denna ljuva sommartid sitter jag ute under parasollets skugga och klipper bitar till klackdynor i sälskinn. Det är spinkbitar som blev över från capen jag sydde i Finland under ledning av professor Basil Kardasis.

Jag tycker inte, (lika lite som Birgitte Bardot,) att man ska klubba ihjäl sälungar. Det landsöverskridande projektet: " Sälen - vår gemensamma resurs" där jag deltog som en av många slöjdare , gick ut på att lära jägare att skjuta på ett korrekt sätt, oss slöjdare att skapa vackra produkter av sälskinn och kockar från Sverige, Norge och Finland att laga god mat av sälköttet. Ifall man nu ändå måste reducera sälstammen så är det väl sympatiskt att ta tillvara både skinn och kött på bästa sätt?
Hittade en länk till utställningen av våra produkter i Östersund . http://www.ornskoldsvik.se/Kultur-fritid-och-turism/Ornskoldsviks-museum--konsthall/Arkiv/Aktuellt2/8-9-2007-Salen-var-gemensamma-resurs.html

Jag har förstås även sparat fårskinnspink i åratal. Det blev en ganska mysig dyna av dom bitarna.

Man kan lägga den på en stubbe ifall man inte har någon lämplig stol.

Fläta mattor

Nu när våren har kommit och det kanske blir mera lockande att sitta ute i solen i stället för inne vid vävstolen, så kan mattflätning vara ett alternativ till vävning.

Trasor har vi väl alla i mängd? Och göra en trefläta är ju inte heller någon konst, så det är bara att skrida till verket.
Så kan man med gott samvete sitta i solen och ändå vara aktiv "Doityourselfare" och återbrukare. Ser ibland på amerikanska filmer enorma runda flätade mattor och tänker att nån gång ska väl också jag åstadkomma nåt liknande. Så nu har jag i alla fall startat.

Då beror det förstås på vädret - hur ofta jag kan få sitta ute i solen - när den blir klar.

Jag har faktiskt två olika varianter igång. En måste jag ju ha framför TVn också. Man kan ju inte sitta sysslolös där, då är ju risken att man somnar och missar den spännande upplösningen på deckaren.

Meshwork

Besökte Syfestivalen häromveckan och passade på att delta i en workshop i Meshwork.
En ung man (!) var ledare för den, och han hade ett otroligt tålamod med oss tanter.
Det var tillrättalagt så vi kunde starta med själva flätningen direkt. Tyget var klippt i remsor och vikta så att traskanterna kommit bort, och det var pressat fast vlisofix på baksidan av bandet. Det finns särskilda apparater för detta, men jag tycker inte att man ska behöva investera flera hundra för att kunna använda sitt spink, så jag tänker att man kan vika det för hand (även om det tar längre tid).
Efter att man är färdig med flätningen, så pressar man på arbetet och får då ett sammanhängande tyg.
När jag kom hem testade jag att använda läderspink och det fungerade också. Då behöver man ju inte ha besvär med att vika in traskanter. Men man får vara försiktig med värmen på strykjärnet. Läder tål ju inte värme på samma sätt som bomull.
Beroende på hur långa remsor man har så kan man göra större eller mindre väskor, eller vad man nu vill göra av det man flätat.

Har man gott om sidenband så kan man ju använda dom också. Det går att variera flätningen så man får fram olika mönster.

Halskrage av kashmir

Har du råkat tvätta din favoritkashmirtröja lite för varmt så den krymt, eller kanske vuxit ur den? Förtvivla icke! Du kan ta tillvara bitar utav den och göra en dekorativ halskrage som värmer skönt. Ärmmuddarna gör du pulsvärmare av på samma sätt.
Bitar som blir över kan också användas (efter att ha tovats ytterligare) till smycken av olika slag. Man kan rulla bitar till pärlor och trä dom varvade med glaspärlor, eller vika bitar som bilden nedan visar. Här har jag använt pärlor av korall som jag tyckte passade i sammanhanget.